Efter NRJ åkte jag tillbaka till Centralstationen och skaffade lite frukost, och surfade litegrann. Visste inte riktigt vad jag skulle hitta på, så jag stannade där i en timme ungefär. Sedan tänkte jag att jag lika gärna kunde gå en sväng på stan. Efter några minuter kom jag fram till ett hotell som en kompis för flera år sedan berättat att Backstreet Boys brukade bo på när de var här under 90-talet. Jag såg flera små grupper av TH-fans utspridda kring ingången, så jag gick fram och småpratade med några av dem. De hade alla bestämt sig för att stanna där, och när hotellets vakter började ställa upp staket för att hålla fansen ur vägen för gästerna, så kom det bara fler fans…
Jag stannade kvar där, eftersom jag ändå inte hade något att göra på hela för- och eftermiddagen. Hittade dessutom några trevliga fans att umgås med. Så länge vi inte störde, så tyckte jag inte att det gjorde så mycket att jag också satt där ute, även fast det kändes lite fel…
Vid lunch gick jag ifrån, för att vara med på Tokio Hotels chatt via Aftonbladet.se. Det var väl en okej intervju, inga superspeciella frågor, men det är det ju sällan. Synd att de hade så kort tid på sig. Chatten varade bara 20 minuter, och det tog lång tid mellan frågorna och svaren. Det innebar att de knappt svarade på några av alla de 8000 frågor som skickats in! Men det var ändå kul att de chattade med fansen!
Sedan gick jag tillbaka till mina nya kompisar, som hade hållit min plats åt mig medan jag var borta. Jag fick veta att Kenza kommit dit precis efter att jag gått därifrån, hon skulle ju intervjua dem vid halv två. När jag träffade henne på kvällen sa hon att intervjun gått bra, det var ju skönt! Det måste ha varit fantastiskt att få intervjua killarna! Det är en dröm jag fortfarande har, och jag hoppas av hela mitt hjärta att den någon gång blir verklighet!
Ja, sedan satt vi där ute några timmar till. Vi pratade med folk som kom ut efter sina intervjuer, fick veta att killarna ville komma ut till oss, men att de inte visste om de kunde, eftersom de låg efter med schemat. När jag kom hem fick jag veta att några fans gett upp där under eftermiddagen och åkt hem. Jag tycker synd om dem… Killarna kom ju faktiskt ut tillslut. Men dit kommer jag om en stund!
Framåt fyra började jag må illa på riktigt, av nervositet alltså. Jag avslöjade också för de tjejer jag umgåtts med under dagen att jag skulle gå på meet & greet-en. De skulle ju ändå se mig gå med M&G-gruppen senare under kvällen, så jag såg ingen mening med att hålla tyst om det längre. Tjejernas reaktion när jag avslöjade det här var chock, haha, såklart! Dels chock över att jag skulle få träffa killarna, och sedan utbrast några ”MEN VARFÖR SITTER DU HÄR?!?!?!” Haha, vad skulle jag annars hitta på att göra under dagen? Jag sitter hellre tillsammans med en massa fans och har kul än att sitta ensam på Centralstationen.
Min berättelse från träffen med bandet kommer i nästa inlägg. Här avslutar jag med att säga TACK till alla underbara fans jag träffade där utanför hotellet! Daniela, Angeline, ”liebe Tomii”, ”lollipop”, du från Odensbacken, ni tjejer från TU, och alla andra som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på. (Jag är sämst på att komma ihåg namn, sorry!) Jag hade en så underbar eftermiddag tillsammans med er!