Så, då har jag kommit till näst sista delen av min rapport från Tokio Hotels besök i Stockholm igår…
Jag halvbodde på Centralstationen under dagen. Gick dit och snyggade till mig lite inför M&G-en. Sedan skrev jag klart mitt kort/brev till Tokio Hotel, och sprang iväg för att träffa tjejerna vid hotellet en sista gång medan jag väntade på att klockan skulle bli sju. En tjej bad mig ge hennes present till Gustav åt henne, eftersom vi inte visste om de skulle komma ut eller inte. Självklart ställde jag upp på det!
Strax efter kl 19 mötte jag Madde, Kenza och alla meet & greet-vinnarna. Maria som vann NRJs tävling hade varit utanför NRJ-huset när de ringde upp henne på morgonen, fast hon hade varit på andra sidan, vid dörrarna. Nu idag fick jag reda på att hon heter Chabelar i fanklubben – och det vet jag ju absolut vem det är! Jättekul att träffa dig, Maria! (ifall du läser det här) Det var också jättekul att träffa dig Saku – enda killen som vunnit! Jag tyckte det var så underbart kul att vi inte bara var tjejer som skulle dit…
Vi möttes upp av en kille från skivbolaget, som tog oss in bakvägen på hotellet. Vi åkte upp med hissen, hur många våningar vet jag inte, men vi var högt upp! Vi fick stå där i korridoren och vänta ganska länge, kanske 20 minuter, medan folk från skivbolaget och THs team gjorde i ordning rummet där vi skulle vara. Det var några fler där också, dels en utländsk kille med en liten pojke (vi fick senare veta att det var Andy från Oasis – wow haha!) och en blond tjej med två små pojkar (ett fan utanför sa senare att ”det där är ju Magdalena Graafs pojke” – så det var väl antagligen hon som var där med dem också, haha, mitt andra ”wow”! Pinsamt att jag inte kände igen någon av dem… Edit: Tydligen var det Hannah Graaf och hennes pojkar, inte Magdalena.).
Medan vi stod där och väntade kom Bills nya bodyguard ut till oss. Han som var med Bill på Dior i Paris. HAN.ÄR.GIGANTISK!!! Över två meter lång. Han stod nästan och böjde på huvudet vid hissarna… Han gick fram och tillbaka flera gånger bakom min rygg, det kändes lite läskigt, haha!
Sedan fick vi äntligen komma in i rummet. Det var rätt litet, så vi fick lov att stå i en svängande rad där inne för att få plats. Folk från skivbolaget var också där (kul att träffa er!) Jag stod nästan sist i raden, rätt skönt. Fast jag hade taklampan ”i vägen” nästan hela tiden…
Vi fick veta reglerna – fotografering var tillåten, killarna skulle gå runt och hälsa på oss allihop, men kramar och pussar var inte tillåtna… På slutet skulle alla som ville få fotograferas tillsammans med bandet.
Sedan kom de äntligen!!! Ååh, de var så fina! Först kom Tom, han hade fortfarande skjorta, precis som på morgonen, med en svart t-shirt under. Kändes konstigt att se honom i skjorta. Jag måste erkänna att jag varit lite orolig för att han skulle ha förändrats lite som person också, i samband med sitt stilbyte… (Jag har alltid känt mig lite illa till mods omkring killar med hans nya stil… *skamsen*) Men så fort han kom fram till mig, skakade min hand och såg mig i ögonen, så blev jag alldeles lugn igen. Han är precis den han alltid varit. Samma Tom som förut. Fortfarande samma underbara ögon och leende mungipa!
De andra var också precis som förut. Bill har minst lika underbara ögon som Tom, haha det är nästan oundvikligt att drunkna lite i dem! Visst, jag gillar fortfarande inte hans nya stil, men ögon kan inte förändras… Och inte leenden eller skratt heller – åh vad jag älskar Bills skratt!
Georg log mot mig, som han alltid gjort när jag träffat honom. Det är många som tycker att han inte är snygg, eller till och med att han är ful – men jag tror att de flesta av dem nog aldrig sett honom på riktigt. På riktigt är han så snygg! Och speciellt på så här nära håll! Älskar hans leende! Gustav var också trevlig, som vanligt. Det kändes lite ovant att se honom i glasögon, men han passar i det. Det passar också bra med svart hår till de svarta glasögonen, det är snyggt!
Fortsättning följer…