Åh vilken kul dag jag har haft! Under eftermiddagen åkte jag och min kompis iväg till Fryshuset för att köa inför konserten. En liten aning kallt blev det framåt kvällen, men inte värre än att man klarade av det utan att huttra. Men så har ju jag köat 13+ timmar första helgen i mars med regn i luften och bara en jacka, så jag är väl lite härdad…
Hur som helst, vi hade jättetrevligt i kön. Pratade i och för sig inte med några andra av dem som köade, men vi åt vår matsäck och pratade med varandra. Vi har ju inte setts på ett och ett halvt år (och den gången sågs vi bara några minuter…), så vi hade verkligen mycket att prata om. Men, tja, det mesta vi pratade om var faktiskt Hanson, haha!
Vår andra kompis kom inte till Fryshuset förrän senare under kvällen. Men vi hade inga problem att få in henne hos oss i kön. Och sedan var det dags för insläpp. Vi lämnade jackorna i garderoben, hängde väskorna över axeln, väntade in varandra och gick -jag upprepar: gick!- uppför trapporna till Arenan. Det var nog första gången jag faktiskt gick lugnt och stilla utan att stressa in till en konsertarena! När man är på Tokio Hotels konserter så måste man visserligen gå nerför trapporna, vakterna stoppar en om man springer. Men när man väl är nere på golvet så springer man ju för allt man är värd!
Tillbaks till kvällens konsert med Jason Mraz… Som sagt tog vi det alla tre lugnt, ändå stod vi på första raden när spelningen började. Men trots att vi stod längst fram, så var det ingen trängsel! Noll, zero, nada, absolut ingen trängsel! Och det var nog det bästa med hela konserten.
Opening Act var en tjej som hette Ingur eller något sådant. Hon var väl okej… Typ… Nej, egentligen gillade jag henne inte alls. Stod bara och hoppades att varje låt skulle vara den sista.
Tillslut kom då Jason upp på scenen! Jag hade inte alls hört många låtar av honom innan, men spelningen var jättebra! Han är bra på sin grej, musiken är mysig och trallvänlig, han är en entertainer… Jag njöt av hela konserten!
Sedan var spelningen plötsligt slut, som alla konserter. Jag och mina kompisar väntade på att publiken skulle tunnas ut lite så vi kunde ta oss ut. Jag vände mig bort från scenen, precis när vi skulle gå knackade någon mig på axeln. Det var en av securitykillarna, eller någon från crewn, jag vet inte vilket, och när jag vände mig mot honom räckte han över en setlist. Så jag har en setlist! Det roligaste med den är att se Beautiful Mess vara ditskriven i efterhand som encore.
Tråkigt bara att han inte sjöng Wordplay, som är en av mina favoritlåtar. Men det var en jättebra konsert ändå! Nu är det dags att sova. Foton och videor kommer senare!