Syrrans fästman har introducerat hela min syskonskara för en hobby som folk över hela världen ägnar sig åt – i hemlighet. Det kallas geocaching och snabbt sammanfattat går det ut på att med hjälp av gps-koordinater leta reda på gömda burkar (cachar) och skriva sitt namn (användarnamn) på pappret som cachens ägare lagt i den. Om det finns saker i cachen kan man även ta någon av dem – om man har något annat att lägga i cachen istället för. Det finns en mängd olika typer av cachar och jag kan inte så mycket själv om det än, så det kommer jag inte att gå in på just nu.
Jag kan däremot säga att jag blev förvånad över hur otroligt många cacher det finns (någon miljon eller mer i hela världen?!) och hur många som faktiskt sysslar med geocaching. Men grejen är att man inte ska avslöja sig som geocachare för ”mugglare” (folk som inte geocachar) medan man letar efter cacher. Vilket kan göra det hela ganska svårt, speciellt inne i städer och andra bebodda områden…
Ikväll drog vi ut på min och brorsans första (syrran har redan varit med några gånger) geocachingtur, och vi hittade ett helt gäng cacher i området här omkring där vi bor. Kul! En annan kul sak var att på första stället vi var, är vi säkra på att en familj som kom förbi precis när vi var klara också skulle geocacha på samma ställe… Syrrans fästman sa att det inte är så vanligt att man springer på andra geocachare på det sättet, så att vi gjorde det på vårt första ställe var kul tyckte jag.
Här är några foton tagna under kvällen. Vackert väder fick vi!
