Vid det här laget hade vi börjat känna att den här underbara veckan var på väg att ta slut. Men jag försökte ignorera vemodskänslan och se till att bara njuta istället! Jag, min syster och vår kompis hade bestämt i förväg att vi inte skulle stå framme vid scenen under den här konserten, utan sikta in oss på trappan upp till balkongen istället. Det innebar att vi inte behövde köa lika länge som vanligt utan passade på att turista lite mer. Efter ca 2,5 timmars köande var det insläpp och vi fick precis de platser vi siktat in oss på – i trappan precis där den svängde, och vi hade bara en rad bakom oss (som knappt var en rad för den delen), så vi hade massor med plats under konserten!
”The Story” handlade mest om hur det kom sig att Hanson åkte till Afrika och påbörjade sitt välgörenhetsarbete där. Delar av det hade jag hört förut men inte allt, så det var intressant. Vi fick även veta att låten Your Illusion egentligen hade skrivits inför Underneath, men att den inte passade in på den skivan. Zac påpekade att skivorna varit väldigt olika och varierat mellan poppigt och rockigt sound, och de började skämta om att nästa album blir ett hårdrocksalbum. Någon i publiken ropade ett namn, men jag hörde inte riktigt vilket band hon nämnde, och jag tror det var Zac som invände ”nej, bra hårdrock, de gör inte bra hårdrock”, något i den stilen. Då började alla ropa bandnamn som Hanson sedan kommenterade, och plötsligt utbrast Taylor något i stil med ”ni tar det här på allvar!” Ja, det är väl klart vi gör! Nej, men det var väl mest för att det var roligt, och själva interagerandet med bandet.
Konserten var underbar såklart, men inte felfri. Det hände en hel del, faktiskt! Att de sjöng fel och spelade fel ibland är inget jag riktigt fäster mig vid, det är live och då är det inte perfekt enligt skivan, det hör till! Däremot hade Isaac av en sträng på en av sina gitarrer, Taylor lyckades välta mikrofonstativet igen, och mitt i en låt så slutade elbasen att fungera. Så den killen spelade bas på synten under resten av konserten. Han fick en hel del jubel och applåder sedan!
Extranumret gjorde mig så lycklig också. De sjöng Change In My Life. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva den låten live! Jag vet, det är inte deras egen låt, men den är bra. Och de sjunger den alltid a capella – helt utan musik – stående tillsammans vid en mikrofon längst fram på scenen. Det är något så speciellt med deras röster och hur fantastiskt de passar ihop med varandra, jag blir nästan tårögd av att tänka tillbaka på det. Perfekt, det låter helt enkelt perfekt.
Den här konserten är också den som gjorde starkast intryck på mig vad gäller passion. Hanson sjunger och spelar alltid passionerat och det märks hur mycket de älskar musiken, men den här konserten märkte jag det extra mycket. Dessutom gjorde deras The Walk-story mest intryck på mig, när de berättade om resan till Afrika, deras jobb där och hur viktigt det var för dem att göra skillnad. Även här märkte jag passionen, och Isaac höll ett litet minital som har varit inetsat i mitt minne sedan dess. Jag minns det inte ordagrant, men det han sa var ungefär det här: Att alla borde göra det lilla som man kan göra, det spelar ingen roll hur litet man tycker att det är, det kan ändå göra skillnad. Och att han tror på att det som betyder något i livet inte är vad man har utan vad man gör för andra. Något annat de pratade om under den här kvällen var att göra saker som man känner passion för. Det finns ingen mening med att göra saker som man inte känner någon passion för. Dessa saker tänker jag ofta tillbaks på. Det märks att Hanson gör det de känner passion för, och de inspirerar mig alltid att hitta det där som jag vill göra, min passion, och att hjälpa andra.
Jag fick Isaacs autograf efter den här konserten och passade på att tacka honom för den här och de andra konserterna. Jag fick även en andra autograf av Taylor (den här gången hade jag en bättre penna…). Kvällen avslutades med en tur förbi Piccadilly Circus på väg tillbaks till vandrarhemmet.
Och här kommer några foton från den här konserten!
