Kettilsdotter

(En fullständig fangirlrapport på engelska finns på min Livejournal. Länk ges till dem som vill ha den.)

För några veckor sedan upplevde jag en helt fantastisk dansföreställning, nämligen PLAYZONE. För er som inte vet vad det är, så är det en av de stage shows som sätts upp av Johnny’s Entertainment-artister varje år. I år, liksom de senaste två åren, var det Imai Tsubasa (ena halvan av Tackey & Tsubasa) som ledde showen – den här gången med Nakayama Yuma vid sin sida. Jag såg showen den 2 augusti, och det var mer tur än något annat som slutligen tillät mig att få se den mot alla odds! Och gissa om jag är lycklig över det! Nu är PLAYZONE över för i år, men jag hoppas på en ny uppsättning nästa år och då tänker jag definitivt gå och se den igen!

Min plats var långt till vänster på andra raden uppe på balkongen, och trots att jag oroat mig lite över sikten innan jag kom till teatern, så visade det sig att jag såg fantastiskt bra, trots att jag ju inte hamnade mitt i händelserna där nere framför scenen. Strax innan föreställningen började hörde jag plötsligt folk skrika där nere och vända sig om, bakåt. Jag såg en grupp människor gå längs gången precis nedanför kanten på balkongen, någon av dem höll i en filmkamera, så jag förstod ju att det var någon speciell person som kommit dit för att se showen. Jag kunde inte se vem det var, men lite senare under showen fick jag veta – och se – det var Tackey! Javisst, andra halvan av Tackey & Tsubasa. Båda mina favoriter var där, jag kunde inte ha haft mer tur än så!

Showen började med en vacker rymdresa i 3D på filmduken, och när den var över började ROAD TO PLAYZONE och alla dansare sänktes ner på scenen från taket, klädda i något som påminde om rymddräkter. Att få se Tsubasa och Yuma dansa tillsammans på samma scen var ju tillräckligt bara det, men ROAD TO PLAYZONE är seriöst ett av de bästa numren de kunnat välja att öppna showen med!

Sedan avlöste de fantastiska numren varandra – först stod några killar i en trappa och sjöng med fantastisk ljussättning, sedan var de några som framförde ett kombinerat dans- och kläpåsig-nummer, där glittrande kavajer var det sista de tog på sig. Hela numret var så snyggt gjort att jag bara satt och gapade! Därefter kom ett nummer där ett tecknat landskap där årstiderna skiftade rullade på filmduken i bakgrunden och hela danstruppen turades om att dansa över scenen i mindre grupper. I slutet av låten blev det någon slags häftig snöstorm så att allihop (nu vårklädda) blåstes ut på scenen mitt i vintern… I ett nummer stod Yara och fyra till i rad i spotlights och sjöng, i ett annat nummer stod en massa killar och sjöng vid mickstativ som bytte färg när killarna bytte stativ med varandra, i ännu ett annat nummer åkte de runt på rullskridskor. Det var även en sketch med 4U (som jag tycker är fantastiskt roliga).

Några av mina favoritnummer var i första akten. Ett av dem var Happy Days med Yuma och Travis Japan! Mitt på scenen var en stor låda som Yuma kom ut ur, och omkring den var en massa mindre lådor för Travis Japan. Låten är så otroligt härlig, och de var så gulliga allihop, och lådorna ändrade färg beroende på vem som stod/dansade på dem. Ett annat favoritnummer var Tsubasas första solo – Hikari! Han stod ensam på en plattform, högt över dem som dansade omkring honom. Och han hade en spotlight på sig såklart, och hans rörelser var helt fantastiskt underbara som vanligt! Efter kanske halva låten sänktes plattformen ner till samma nivå som golvet, och så dansade han tillsammans med de andra i olika formationer. En av de snyggaste delarna i numret var när de släckte ner scenen, och så tände de blixtspotlights på en liten grupp i taget, och under de få sekunder de hade på sig gjorde de volter och sånt.

Sista numret före pausen var March! som är ytterligare en av mina favoriter. Den är så häftig! Det är något speciellt med militären, visst? Tsubasa och Yuma var i täten och hade uniformer som skiljde sig lite från de andras. Det fascinerar mig hur de kan flyta fram på det sätt de gör medan de marscherar! I slutet ställde de upp sig på rad längst upp på scenen (man hade skapat en trappa med steg åt båda hållen) med ryggen mot publiken, och texten på jackorna bildade orden UNITY LOVE PEACE, och mellan orden stod först Yuma mellan UNITY och LOVE, sedan Tsubasa mellan LOVE och PEACE, rättvända med spotlights på sig för att dela av orden tydligt.

Andra akten började väldigt plötsligt, med ett BANG! Och jag hoppade till trots att jag var lite förberedd på det. Det var dags för Yumas sushilåt! Sushi kui ne! Så rolig! Han och några av de andra kom in klädda som kökspersonal i vitt och blått, och i bakgrunden var en maskin liknande en spelmaskin. Men med bilder på olika slags mat, som snurrade. Sedan kom Yara in med en till grupp killar, och Yuma och Yara hade en egen liten dans mitt på scenen, de var så roliga!

Även i andra akten fanns en massa fantastiska nummer – 4U som tog med sig motorcyklar in på scenen, ett nummer där Tsubasa började med att sitta på en säng och bakom sängen satt posters på Tackey & Tsubasa, ett disconummer… För att nämna några favoriter kan jag säga:

DIAMOND! 4U kom in i salongen via sidodörrarna och gick sakta mot scenen, här och där stannade de till och stirrade på folk i publiken. Till och med jag som bara satt och tittade på tyckte att det kändes lite halvläskigt när de stod och stirrade så där! När de kommit fram till scenen dök den snurrande diamanten upp på filmduken bakom scenen – samtidigt som Tsubasa dök upp i sina svarta och röda kläder. Jag kan inte beskriva hur häftigt jag tycker att det här numret är. Det är helt otroligt. Så perfekt för Tsubasa. Så snyggt.

Seishun amigo som jag på grund av min dåliga kanjikunskap inte kände igen när jag läste igenom programmet. Jag älskar den här låten så mycket, det är ju slutlåten för dramaserien Nobuta wo Produce som jag tittade på med familjen innan jag flyttade till Japan. Det är en fantastisk serie, som alltså betyder lite mer för mig än att det bara är en fantastisk serie. Tillbaks till PLAYZONE! Yuma och en annan kille sjöng den här låten, klädda i futuristiska dräkter medan de slogs mot en grupp kamouflageklädda killar (och vann, såklart).

Guys PLAYZONE, som är utan tvekan bäst! De hade så snygga grå kläder. Först klättrade de runt i en stålställning mitt på scenen, men till slut tog sig alla ut på scengolvet istället och dansade. Jag både älskar och hatar det här numret, för det är så fantastiskt bra, men samtidigt är det showens sista nummer och det är så tråkigt när en show tar slut! Hur som helst så njöt jag av varenda sekund.

Det roligaste under hela showen var Tsuba-nyan! Tsubasa, utklädd till svartvit katt, kom ut på scenen på en trehjuling. En av de andra killarna var också utklädd till katt, och de började fightas efter att Tsuba-nyan bett om kraft från Takiranger (och fått ett ekande ”TSUBASA!!!” till svar från Tackey…). Tsuba-nyan ryckte svansen av den andra katten, men satte tillbaks den, och sedan gick de av scenen. Och i slutet av showen, när de bugade och tackade publiken, tvingade Tsubasa upp Tackey på scenen också – yay! De pratade litegrann, jag minns inte riktigt om vad, men jag har för mig att de nämnde den nya skivan och kanske jubileumseventet också.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta PLAYZONE ’12. Underbart, roligt, sexigt… Jag tyckte att årets uppsättning var sååå fantastisk, det var så många låtar som jag älskade, så många nummer som var så otroligt snygga, så många nummer som jag skrattade till för att de var så underhållande… Och det var så många stunder då jag satt och bara tänkte ”det här händer faktiskt på riktigt, jag ser faktiskt Tsubasa och Yuma och Yara dansa där nere, på riktigt”, och så kände jag hur pulsen ökade ännu mer medan jag försökte se allt som hände på scenen samtidigt… Att under några månaders tid ha gått från ”åh, jag kommer att vara i Tokyo när det är PLAYZONE!” till ”åh nej, jag kan inte få tag i någon biljett i tid!” till ”det kanske ändå dyker upp någon möjlighet att gå?” till ”JAG HAR SETT PLAYZONE!!” – det är en känslomässig berg-och-dal-bana som jag hoppas att jag slipper fler gånger!