Ikväll var jag på bio med några kompisar och såg ”Arn – Riket vid vägens slut”. Jag har fortfarande inte sett den första filmen, däremot har jag läst alla böckerna. Filmen var faktiskt rätt bra för att vara svensk. Jag irriterade mig såklart på flera av skådespelarnas röster – många svenska skådisar har en förmåga att prata övertydligt och onaturligt.
Nu har jag sett den nya Narniafilmen, ”Prins Caspian”. Filmen var mycket bra – men man bör inte jämföra den med boken… Grunderna var desamma, men halva filmen/boken (hur man nu vill se det) är omgjord. Det är mycket action, en massa vackra vyer och allt är mycket välgjort. En detalj som gjorde mig glatt överraskad var att de tänkt igenom den lilla men viktiga detaljen att alla telmariner talade med en särskild brytning!
Vad finns det att göra kl 16 på pingstafton? Gå på bio! Men det var nästan bara min familj som kommit på det – vi var nästan ensamma i biosalongen. Vi såg ”Spiderwick”, ett fantasyäventyr som utspelar sig i nutid och ”80 år tidigare”. Tre barn och deras mamma flyttar in i ett ödehus som tidigare bebotts av deras faster, som numera bor på ett psykhem och hävdar att hennes pappa blivit bortförd av älvor.
”Fruits Basket” är en av mina favoritanimeserier. Har ni inte sett den än, så gör det! Den handlar om Tohru Honda som går på gymnasiet och har förlorat sin mamma i en bilolycka. Hon bor tillfälligt i ett tält och upptäcker ett hus i närheten – där ingen mindre än skolans populäraste kille, Yuki, bor tillsammans med sin kusin. Hon upptäcker snart vad som är så mystiskt med dessa killars släkt…