Kettilsdotter

Nu har det gått ett dygn, ett och ett halvt om man räknar från början av alltihop igår. Och jag har fortfarande svårt att fatta att det verkligen hänt!

Jag klev upp kl två förra natten, bussen mot Stockholm gick kl 03:50. Det var fem fans till som skulle med samma buss, men jag känner ingen av dem sedan tidigare. Vi slog ändå följe till NRJ, vi var framme där vid 06:45 ungefär. Det var redan en hel massa fans där, och när klockan närmade sig halv åtta var vi säkert 70-80 stycken. Det var härlig stämning, mycket energi i luften. Tokio Hotel var ju på väg dit!

Träffade Ina också, som var där med två kompisar och filmade för sitt projekt om fans. De var med under hela dagen och filmade fansen i allmänhet och några utvalda fans i synnerhet. Förhoppningsvis fick de en massa användbart material. Hon lovade mig att få se slutresultatet, och det ser jag fram emot. Underbart att ha hela dagen dokumenterad!

Ja, hur som helst. Medan vi stod där utanför NRJ kom Gert Fylking cyklande! Haha, fast jag kände inte igen honom. Det var en av de andra tjejerna som sa, när han gått in, att det var ju Gert! Tog bild på hans cykel i alla fall…

Kl åtta plockade en massa tjejer fram sina mobiltelefoner och slog på högsta volym för att vi skulle kunna lyssna på radiointervjun live, där vi stod utanför radiostationen. Några minuter i åtta kom en svart van åkande, men den vände. Sedan hörde vi dem säga på radion att Tokio Hotel var i studion, så det var deras bil vi sett. De gick in på andra sidan…

Det var en underlig känsla att höra dem intervjuas, och veta att det bara var några väggar som separerade oss från dem. De spelade en hel del musik, bland annat Monsoon och Automatic. Det var så underbart – vi hade allsång utanför! Alla sjöng med i Tokio Hotels låtar, jag undrar om de hörde oss dit in… De hörde oss åtminstone när vi (okej, inte jag, men andra av oss…) skrek!

Intervjun var okej, tyckte jag. Jag irriterade mig på att de tog upp Chantelle, kan inte Tom få slippa diskutera vilka han umgås med? Vi fick också veta att Gustav precis blivit av med körkortet på grund av den där spårvagnsolyckan han orsakade i våras. Det hade jag räknat med, men det är ju ändå tråkigt… Hoppas han får tillbaks det snart! Det enda jag verkligen irriterade mig på, var att deras tolk pratade i munnen på Bill! Det gjorde att man knappt hörde vad någon av dem sa. Det bästa hade varit om hon låtit Bill (och de andra, men det var mest Bill som pratade) prata klart, och sedan översatt. Jag försökte koncentrera mig på killarnas röster, men hennes röst över alltihop var så irriterande!

Ja, sedan när intervjun började gå mot sitt slut försökte vi (ganska desperat) lista ut vilken utgång de skulle ta. Någon sa, att om alla står på samma sida, så är ju chansen större att de går ut där. Och eftersom nästan alla andra stod vid bilarna, så sprang alla vi andra också dit. Men när vi väl kom fram var det så många där, så att vi som kom sent, och speciellt korta jag, inte kunde se något alls. Precis när jag tänkte säga till några andra att det inte var någon mening att stå där, så sa de på radion att killarna skulle hälsa på fansen vid port 35 – det var ju där vi stått hela tiden! Snacka om att vi rusade tillbaka!!!

Och det var tur att vi gjorde det, de få av oss som sprang tillbaka. Strax efter att vi kommit fram till porten igen, så öppnades två fönster en våning upp, och Gustav, Bill och Tom vinkade till oss! Många fans skrek, alla vinkade som galna, och fotograferade. Det var så underbart att se dem! Alla hade solglasögon – och Tom hade skjorta!! Jag har nog aldrig sett honom i skjorta förut, haha! Men självklart var också den oversize.

Här kommer några bilder från NRJ! Jag har klippt ut den del av fotona där killarna är, och så har jag fixat med färger och ljus för att de ska synas, så bilderna ser lite konstiga ut…