Aldrig mer, säger jag! Aldrig mer! (Men antagligen kommer jag att göra det igen, om det visar sig att det blir en ny vinterturné nån gång.) Jag åkte till Stockholm i onsdags, dagen före konserten. Träffade några andra tjejer, tog könummer på kvällen (jag hade nummer 121), åkte tillbaka till vandrarhemmet och sov där. Klev upp kl 4, åkte mot Globen kl 5, var framme halv sex. Sedan började helvetet! Eller, ett väldigt fruset helvete… Jag förstår att killarna knappt kunde fatta att vi gjorde det – för det fattar inte jag heller! Jag menar, vilken normal människa köar i 13 timmar, i 10 minusgrader och snöstorm?! Nej visst ja, vi är ju inte normala, vi är TH-fans.
Hur som helst. Kön flyttades till entrén strax efter kl 7. Vi med nummer fick en egen ”fålla”, resten fick köa bakom oss. Nummercheck varje gång kön flyttades under dagen. Den här konserten var den bästa jag nånsin varit på, vad gäller organisering och kösystem! Det fungerade faktiskt. Åtminstone i början av kön, där jag var.
Jag tror att halva dagen tillbringades inne på McDonalds (som måste ha tjänat väldigt bra den dagen), eftersom det var så kallt. Tår och händer frös efter några minuter, inte ens sovsäck plus fleecefilt hjälpte… Tur att man hade trevligt folk att köa med!
Kl 18 var det dags för mig att lämna kön för att gå till M&G. TACK Universal! Killarna var så underbara, och så snygga, och så glada! Hade två saker med mig för signering, en av dem var ett tidningsreportage från när de var i Sverige för första gången. På en av bilderna där så står jag precis framför Bill på skivsigneringen… Sedan var det fotografering, och Bill och Georg stod i mitten igen. Jag vet att de är helt vanliga människor egentligen, men ändå är det en så speciell känsla att stå så nära dem – att känna dem lägga armen om ens rygg. Det pirrar i hela kroppen av lycka! Mitt foto blev inte så jättebra, men det spelar ingen roll, för jag kommer alltid att minnas känslan av att vara nära killarna…
Efter träffen fick vi gå inomhusvägen in i arenan. Och där kan man tala om tur! Insläppet var samtidigt som vi skulle träffas för M&G, men det drog ut så mycket på tiden, att när vi kom in i arenan såg vi de andra från kön släppas in mittemot oss. Så när jag kom fram till staketet längst fram vid scenen var det kanske bara 10 personer där före mig. Med andra ord hamnade jag allra längst fram vid catwalken! Helt otroligt bra plats!
Konserten var helt fantastisk. Det var nog den bästa jag varit på. Stämningen var otrolig! Sån energi, både på scenen och i publiken, det kändes helt enormt! Jag njöt så otroligt mycket! Fanaktionen under Hey You fungerade också väldigt bra – jag tittade omkring mig och hela arenan pekade mot Bill under refrängerna. Det såg häftigt ut! Den här konserten kommer jag aldrig att glömma så länge jag lever. Så himla bra!
Bilder och videor kommer senare.