Jag kom på att jag har ju glömt att skriva om filmen jag såg förra veckan! Har väl haft för mycket att tänka på helt enkelt…
Förra lördagen var jag på bio och såg (äntligen!!) Harry Potter och dödsrelikerna, del 1. Det är den film jag längtat mest efter under hela året. Och jag blev inte besviken.
Filmen är regisserad av David Yates som även regisserade Harry Potter och Fenixorden och Harry Potter och halvblodsprinsen, och manuset är skrivet av Steve Kloves som har skrivit manuset till alla Harry Potter-filmer utom Harry Potter och Fenixorden. Hittills har jag inte varit så jättenöjd med Harry Potter-filmerna, måste jag erkänna. Jag tycker att de är jättebra som filmer i sig, och Yates har lyckats bra med att skapa mörker och kusligheter, helt rätt känsla. Det jag varit missnöjd med är saker som de ändrat, tagit bort och lagt till, om man jämför med böckerna. Vissa tillagda scener har jag tyckt varit helt onödiga, andra scener som jag i böckerna tycker är jätteviktiga har de tagit bort helt.
Den här filmen är jag däremot otroligt nöjd med! Det är utan tvekan den bästa Harry Potter-filmen hittills, och nu håller jag tummarna för att del 2 ska bli minst lika bra. Med tanke på att filmerna spelades in samtidigt är chansen rätt stor att det blir så. Filmen var med sina 2 timmar och 26 minuter alldeles lagom lång. Alla viktiga händelser och scener fanns med. Några händelser var så klart förkortade eller borttagna, men det var gjort på ett sådant sätt att jag inte kände att något egentligen saknades. Allting kändes sammanhängande och förståeligt. Väldigt snyggt och väldigt skickligt.
Det enda som inte var förståeligt var den lilla spegelskärvan som Harry satt och tittade på ibland. Jag som har läst böckerna känner till allt om den spegelskärvan. De som inte läst böckerna satt förmodligen och undrade vad det var för glasbit han hade och var han fått tag i den. Valet att ta bort allting om spegeln i den femte filmen var något som jag irriterade mig oerhört mycket på när jag såg den filmen, och jag undrade irriterat hur de skulle lösa det inför den sista filmen. Precis som jag trott blev resultatet av det utelämnandet mycket förvirrande nu. Förhoppningsvis får vi någon slags förklaring till spegeln i del 2, nästa år.
I övrigt var filmen mycket dramatisk, med mycket mörker och mycket action. Men där fanns också mycket känslor och mycket tankar, precis som jag hoppats på. Samspelet mellan Radcliffe, Watson och Grint har alltid varit bra, tycker jag, men nu är de bättre än någonsin. Att de blivit nära vänner privat gynnar bara filmerna, och åtminstone jag kan riktigt känna deras personkemi där jag sitter och tittar på filmerna. De är den perfekta trion.
Utan att avslöja något av filmen, så måste jag säga att alla skådespelare gör det riktigt bra. Karaktärerna som jag lärt känna i böckerna, de kommer verkligen till liv här. Det de varit med om, det de är med om, deras reaktioner, tankar och känslor. Skådespelarna lyckas fånga allt och visa upp det. Några av de karaktärer jag skulle tycka var svårast att spela är utan tvekan Severus Snape, Draco Malfoy och Lucius Malfoy, men Rickman, Felton och Isaacs gör det perfekt. Jag kunde inte varit mer nöjd!
Som väntat var det många vackra scener och miljöer, för att bryta av mot allt det mörka och hemska. Många vackra kamerasvepningar där man ser landskapet. Stunder av kortvarig glädje, där jag satt och skrattade. Det var en bra blandning. Att få skratta lite då och då mellan tårarna. Jag erkänner att jag grät, och inte bara en gång. Jag grät när jag läste boken också och jag hade inte väntat mig att jag skulle kunna hålla tårarna tillbaka när jag såg filmen. Den är helt enkelt för hemsk och för sorglig, och jag lever mig in för mycket i karaktärerna och i hela storyn.
Nu återstår bara att vänta tills den avslutande delen kommer på bio nästa år. Sedan är det över. Jag både längtar till dess, och önskar att jag kunde skjuta upp det så att det hela aldrig behövde få ett slut…
