Kettilsdotter

Harry Potter och dödsrelikerna, del 2

Sommarens absolut största biohändelse var utan tvekan den sista delen i Harry Potter-serien. Den första filmen såg jag under jullovet precis innan jag skulle fylla 14 år. Jag älskade den. Nu är jag 23 år och har längtat efter – och fruktat – den här filmens ankomst i ett par år.

Som traditionen bjöd gick jag tillsammans med min familj och min fästman och såg den. Inte på premiärdagen utan en vecka senare. Efter ett par dagars mentala förberedelser satt jag förväntansfull i biosalongen och inväntade den stora finalen på det tioåriga äventyret.

Jag blev inte besviken. Filmen var så bra som jag hoppats och ännu lite bättre än så. Jag har tyckt sisådär om de flesta av filmerna, som den bokälskare jag är blir jag alltid besviken när filmer inte följer böckerna de är baserade på tillräckligt bra. Flera av de senare Potter-filmerna har varit besvikelser av den typen (även fast jag tyckt om filmerna i sig). Men jag måste säga att filmskaparna verkligen gjort bra ifrån sig med de två sista filmerna. Harry Potter och dödsrelikerna, del 2 är nog min favorit tillsammans med den första, Harry Potter och de vises sten.

Dödsrelikerna är storslagen, mäktig – och rörande. Jag var beredd på det och bestämde mig innan biobesöket för att jag inte skulle hålla tillbaka några känslor och därigenom förstöra min filmupplevelse. Sagt och gjort. Den sista boken var den jag grät mest medan jag läste. Den sista filmen var den jag grät mest medan jag såg. Några av de känslomässigt värsta ögonblicken i hela serien finns i den här delen. Jag var lite orolig för att de inte skulle kunna göra dem rättvisa i filmversionen, men i stort är jag mycket nöjd.

De behöll väldigt mycket som det var i boken, mer än jag väntat mig faktiskt. Några avgörande repliker, några avgörande scener. Det är jag glad för. Men en av de, för mig, absolut viktigaste och mest avgörande scenerna hade de gjort om… Synd, men det funkade ändå som de gjort, även fast jag alltid kommer att föredra bokens version.

Filmen var som sagt väldigt storslagen och mäktig. Vacker. Sorglig. Vemodig. Den är en värdig avslutning på Harry Potters äventyr.

Harry Potter och dödsrelikerna del 2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *