Jag är trött, jag håller just på att bli varm igen, jag har lite ont i huvudet, och jag är delvis klämd – men jag är så glad! För omkring en och en halv timme sedan kom jag hem från Stockholm och An Café-konserten och signeringen.
Började köa för signeringen vid kvart i elva, tillsammans med tre andra tjejer som jag träffade där. Höll jag på att förfrysa tårna, och tappade känseln i det mesta. Det var ju så fint väder under onsdagen, varför kunde det inte vara fint idag också? Signeringen startade i alla fall ungefär på utsatt tid, kl 15, jätteskönt. Vi stod på tur efter ungefär 15-20 minuter. Jag hade inte varit nervös alls innan, men strax innan vi kom fram till dörren började jag skaka som bara den, haha!
Det kändes som en evighet innan man kom fram till bordet där de satt: Teruki, Takuya, Miku, Yuuki och Kanon. Fick skivan signerad, fotograferade med min usla mobilkamera som gjorde alla mina bilder suddiga och oidentifierbara – men de poserade och var så jättesöta haha, tackade dem allihop (på japanska såklart), och fick dessutom skaka hand med dem! Visst har jag hört att man i Japan skakar hand istället för att skriva autografer, men jag tänkte att eftersom de kommer att signera så skakar de väl inte hand. Men det gjorde de!! Egentligen är det väl inget stort, men ändå, det känns väldigt stort att få röra vid medlemmarna i ett av sina favoritband. Inget västerländskt band jag träffat har man fått ta i hand, det är bara An Café.
Ja, sedan satte vi oss på ett café en liten stund för att invänta två personer till innan vi åkte iväg till Tyrol för att fortsätta köa där. Kom fram kring kvart i fem, insläpp skulle vara halv sex men dröjde ända till strax efter sex om jag minns rätt. Iskallt här också. Träffade en säkerhetsvakt som jag träffade för första gången på Tokio Hotels signering 2007 och sedan har träffat lite här och där på olika konserter efter det. Kul att han känner igen mig.
Det var redan en hel massa folk inne på Tyrol när vi väl kom fram till konsertlokalen. Vi hamnade mitt i smeten till slut, och under början av konserten tog jag mig fram till femte raden eller något sådant, i mitten, precis framför Miku. Lyckades få åt mig en plats där jag faktiskt såg rätt okej trots att jag är kort. Men sedan när jag inte kunde ta mig ännu längre fram på något smidigt sätt, och trängseln blev ännu värre, så drog jag mig ur klungan istället och gick och ställde mig på vänstra balkongen. Är glad att jag gjorde det, annars hade jag inte sett något alls av Yuki eller Teruki, och nästan inget av Kanon och Takuya. Där jag stod hade jag fri sikt över hela scenen, underbart! Det är inte samma närhet till och kontakt med bandet som när man står långt fram, men det är ändå härligt att se dem allihop, för de springer ju hit och dit på scenen, hittar på roliga grejer och så.
Flera av mina favoritlåtar spelade de också! De inledde med Cherry Saku Yuuki, spelade Snow Scene, Kakusei Heroism, My Heart Leaps For C… Och så avslutade de med Smile Ichiban Ii Onna, som jag älskar! En annan sak jag älskar med An Café är att de inte har särskilt bråttom från scenen. När de slutat spela stannar det kvar jättelänge, vinkar hejdå till fansen, gör hjärtan med händerna åt oss länge, går fram och tillbaka för att vinka till alla. Jag tror det tog 5-10 minuter för dem bara att gå ner från scenen efter sista låten. Andra band spelar, säger ”tack så mycket, hejdå” och försvinner…
Åh, de hade ju lärt sig svenska också! Haha! Teruki var den som lärt sig mest, han sa en hel massa grejer! Så kul att höra, och så gullig brytning! Miku hade lärt sig litegrann, Kanon hade tydligen bara lärt sig ”Hej!” och Takuya pratade bara engelska, som förra gången. Yuki minns jag inte om han ens sa något. Men han sjöng tillsammans med Miku på en låt, han rappade. Kul!
Men jag har i alla fall bestämt mig för att till nästa gång ska jag ha lärt mig en del japanska, har ju hunnit glömma allt jag en gång kunde… Miku lovade att de kommer tillbaka, och jag tror honom. Jag hoppas bara att de kommer att ha signering då igen!
Oj, nu är klockan väldigt väldigt mycket… Borde lägga mig! Det ska bli så skönt!
Måste bara säga,
Vickan: Det var kul att träffa dig! Men jag tycker det är dags att vi träffas ”på riktigt” snart igen.
Kaka, Boll och Sushi: Jag är så glad att vi hittade varandra! Fatta vad tråkigt jag haft om jag köat helt själv som det var tänkt! Hoppas vi kommer ses igen någon gång! Kanske på nästa An Café-konsert?
jag stod nästan längst fram vid signeringen, och sen stod jag där uppe till vänster på konserten 🙂
såg jättebra och var så lycklig när snow scene spelades<3
Kul att träffas ja! Vore såklart jättekul med en fangathering snart också. I’d love. Men alla är så upptagna, inklusive jag själv… =/
Förresten så har jag typ skakat hand eller så på alla skivsigneringar jag varit på. Så vi delar inte samma uppfattning där. Lite lustigt. Men himla bra att du är nöjd med spelningen och signeringen iaf!
åå smile ichiban li onna <3 var ju som sagt inte där, men några av mina kompisar var där och jag fick höra den i telefonen <3 hörde lite andra låtar också men det hördes inte så bra.
hörde att det blev problem med insläpp och start och så, var det det? att man fick stå väldigt länge där inne innan allt startade.
brukar inte dom japanska banden skaka hand? har ju sett på ganska många videor på youtube när dom skakar hand och ett skrikande fan bara står och tjuter av lycka, haha.
tur att du hade kul i allafall, skulle gärna vart på den där konserten och signeringen själv, men det blev inte så nu med japan-resan och allt, man vill ju spara lite pengar till man åker dit, haha.
tips till nästa konsert: stå längst fram på en av trapporna på sidorna, där brukar medlemmarna i banden gå fram och sträcka ut handen och allt sånt där, fasst det gör dom ju i mitten av scenen också, men om man står i trappen kan man lyckas nudda dom, haha. som du kanske vet så gick ju jag ifrån lm.c-konserten med ett gott skratt av lycka med maya’s (lm.c sång) dna på min hand, haha.
ha det bra, kram kekko/becca/bou