Kettilsdotter

(En fullständig fangirlrapport på engelska finns på min Livejournal. Länk ges till dem som önskar den.)

Jag vill inleda med tre stora tack, nämligen till följande personer:

Em-chan, för att jag fick följa med på denna underbara resa!
R-chan, för att du hjälpte till med biljetterna!
Tackey & Tsubasa, för att de anordnade dessa två event för oss fans!

Jag och min kompis Em-chan, som är helt underbar och gav mig den ena av de två eventbiljetter hon vunnit, kom fram till Yokohama ganska tidigt, så vi fördrev tiden på ett litet café en bit från stationen en stund innan vi traskade iväg till Yokohama Arena. Jag har aldrig varit med om ett lugnare, mer avslappnat och icketrångt köande! Det var gott om utrymme och alla stod helt lugna och pratade med sina kompisar. Ännu bättre blev det av att solen sken från en klarblå himmel, det var en underbar vårdag!

Japaner verkar vara väldigt punktliga. Kl 10 skulle det vara insläpp. Kl 10 öppnades dörrarna och vi fick komma in. Även här förundrades jag: ingen trängsel, alla gick lugnt och stilla genom biljettkontrollen och väskkontrollen. Redan vid dörrarna kunde vi höra Takki och Tsubasa prata, men inte förrän jag såg några halvt hysteriska fans framför oss fattade jag att de satt där vi skulle gå förbi! Jag och Em-chan hade lite otur och hamnade i det bakre ledet, längre ifrån bordet där Takki, Tsubasa och en radiovärd satt och sände morgonradio. Vi vinkade till dem, och det kändes helt overkligt! Jag som drömt om att se dem på riktigt i 6 år gick nu förbi och vinkade till dem när de satt och pratade i radio! Och de var så fina! De var klädda i t-shirts med 10-årsjubileumstryck på – naturligtvis var Takkis tröja rosa och Tsubasas var blå.

Våra platser var inte så dåliga som vi befarat – 8 rader upp i den andra smala sektionen från huvudscenen räknat, på Tsubasas sida. De hade som vanligt flera scener placerade på olika ställen i arenan, och en massa tv-skärmar. Innan eventet började visade de radiosändningen och de vinkande fansen på skärmarna. En stor del av intervjun gick till att svara på några av de frågor som fans ställt när de tävlade om biljetterna till eventet. Jag förstod bara lite här och där av vad de sa, men Em-chan sammanfattade åt mig ibland. De pratade bland annat om första april, om att Tsubasa inte dricker champagne eftersom det inte passar hans image, vem som hade störst händer (så klart var de tvungna att mäta också), och så hade de någon slags arga-leken då de satt och stirrade på varandra och knappt kunde låta bli att börja skratta – och Tsubasa fick Takki att skela så gulligt genom att peka närmare och närmare mot en punkt mellan Takkis ögon… De var båda två supergulliga mot varandra under hela intervjun! Lite då och då visade de även musikvideor: SAMURAI, Kamen, X-Dame och Heartful Voice (och möjligtvis Ai wa takaramono också?).

De hade en rödvitrandig ridå som hängde ner över scenen, som också självklart hade jubileumstrycket på sig. Så kom ögonblicket jag längtat efter. Ljuset släcktes, ridån föll, och längst upp på en upphöjd del av huvudscenen dök Takki och Tsubasa upp. De inledde med två av mina absoluta favoritlåtar: Ai wa takaramono och Journey Journey (som har en alldeles särskild betydelse för mig).

De fortsatte med bland annat Hey Now! (yay, fanservice!) och Yamanotesen sotomawari (det var så kul att få göra den dansen tillsammans med dem) och en paus där de pratade bland annat om sin tid som juniorer fram tills för 10 år sedan. Och sedan kom en helt underbar sektion, när de sjöng och dansade låtar som de var bakgrundsdansare till på den tiden! De visade videor från den tiden på några av tv-skärmarna. Det var så otroligt kul att få se och höra det, särskilt för mig som aldrig gjort det tidigare! Och jag förundras lika mycket varje gång jag ser Tsubasa dansa. Han dansar som en gud! Inte för att jag vet hur en gud dansar, men han är helt enkelt fantastisk! Han får nästan Takki att se klumpig och tafatt ut, och Takki är ingen dålig dansare han heller.

Sedan hade de ett till mellanprat, som handlade om Takkis födelsedag tre dagar tidigare, då han fyllde 30 år. Tsubasa visade en video som han klippt ihop och gav Takki en present. Därefter sjöng de några låtar till, tillsammans med ett gäng juniorer.

Sedan blev det en tävling! Arenan delades upp i två halvor – Takkis lag och Tsubasas lag (vi hamnade i Tsubasas). Några fans valdes ut att delta i tävlingen nere på scenen, och de fick vara med i stationerna ”krama sönder ballongen mellan er” och trebensgång där man binder ihop sitt ena ben med ett av partnerns ben. Innan tävlingen började demonstrerade Takki och Tsubasa hur stationerna gick till. Under tävlingen gjorde sedan Takki och Tsubasa dessa stationer med fansen som valts ut. Det var en väldig blandning på de fans som deltog – allt från lite äldre kvinnor till små flickor, den yngsta kanske var ca 4-6 år bara. Sista stationen var ballongkramning på huvudscenen. Tsubasa hade problem med sin, de stod och kramades ett bra tag. Takki hade samma problem, men var mer desperat… Efter ett tag fick han nog, tog ett litet skutt och gränslade den stackars chockade kvinnan! Resten av tävlingen bestod i att vi på läktarna skulle förflytta flaggor från ena sidan till den andra, och Takki och Tsubasa skulle flytta gigantiska ballongbollar genom hela arenan. Hela eventet avslutades med ett långt medley med flera av deras hits till ett regn av konfetti, streamers och rosa och blå ballonger.

Så var eventet plötsligt slut. Takki och Tsubasa tackade oss alla för att vi kommit dit, vinkade och gick av scenen hand i hand. Sedan kom en stor överraskning – de ställde sig vid utgången och vinkade till alla fans när vi gick ut! Fansen släpptes ut en sektion i taget, och hela utsläppet tog nog 1,5 timme. Hela tiden stod de där och vinkade och log och svarade på saker som fansen sa till dem på vägen ut. Trappan ner till utgången kändes evighetslång, sedan svängde jag runt ett hörn och där stod de! Jag hade otrolig tur och hamnade i första ledet, och när jag passerade dem ropade jag på japanska att jag kom från Sverige. Båda tittade på mig när de hörde det och såg jätteförvånade och glada ut! Sedan vet jag inte riktigt hur jag lyckades ta mig ut på mina skakiga ben. Jag fick ögonkontakt med både Takki och Tsubasa!

Efter att alla blivit utsläppta kom Takki och Tsubasa ut med megafoner. Självklart hade Takki problem med sin, men det vara bara så kul och urgulligt att se! De pratade litegrann men jag lyckades inte urskilja vad de sa, tyvärr. Men jag gissar att de tackade oss för att vi kommit och hoppades att vi haft kul, eller nåt sånt. Jag tycker att det är så fantastiskt att de till och med gick ut för att säga ordentligt hejdå en sista gång, när de precis stått och vinkat av oss allihop i 1,5 timme!

Jag ber om ursäkt för längden på denna rapport, applåderar dem som orkat läsa ända hit, och tackar än en gång Em-chan för att jag fick vara med om den här underbara upplevelsen!

Sakerna jag har som minne av eventet: biljett, clearfile, kalender, ballong i Takkis färg, och streamers