Nog för att jag gick på många konserter i somras och början av hösten, men jag gjorde en del annat också! Bland annat åkte jag på en utflykt som skolan anordnade, till berget Fuji-san och nöjesparken Fuji Q Highland. Utflykten var tre dagar lång och inkluderade övernattning på camping, gemensam matlagning, och härliga varma bad!
Vi avreste med buss från Shinjuku vid lunchtid den 14 augusti. Jag satt vid fönstret och njöt av utsikten under nästan hela resan medan regnet smattrade sällskapligt mot rutan. Första delen av resan åkte vi genom många tunnlar och genom områden med en massa byggnader – vi var fortfarande bara i utkanten av Tokyo. Sedan kom vi till lite mindre städer, utåt Yokohama och vidare. Mängden hus förändrades inte så jättemycket, däremot storleken och utseendet på dem. Mot slutet av resan var det så mycket skogklädda berg omkring oss! Dessutom slutade det att regna, och det var så fint överallt omkring oss! Här och där var små samhällen insprängda i dalarna, och jag måste säga att trots att jag älskar Tokyo, så var den här delen av Japan så mycket vackrare.
En rolig detalj att nämna angående vägen till campingen, är från när vi stannade på en rastplats. Inne på toaletterna hade de dessa berömda skyltar med beskrivningar av hur toaletterna ska användas… Dels en skylt på engelska som förklarar vad alla knappar gör, och så en skylt på olika asiatiska språk och härliga bilder som visar att man ska sitta ner vänd mot dörren, och exempelvis inte hoppa upp och ställa sig på toalettringen… Jag måste även nämna att denna stora offentliga toalett på denna stora rastplats nästan kändes som … okej, inte en hotelltoalett, för de är ännu finare. Men det var alltså stort och rymligt, ljust, städat och framför allt rent! Helt fantastiskt!
Vi kom fram till campingen som låg precis nedanför Fuji-san och började med att hämta våra sovsäckar och bädda iordning i de tält vi blivit tilldelade. Vi sov 6 stycken i varje tält – uppdelat i tält för killar och tält för tjejer, så klart. Alla tält var rymliga och hade dubbla ”dörrar” och ”fönster” för att vi skulle kunna ha öppet och få in sval nattluft utan att få in alla mygg. Vilket gjorde mig mycket tacksam eftersom jag redan drabbats lite av mygg tidigare under sommaren, och fortfarande led av myggbetten…
Sedan var det dags för matlagning! Förutom tältgrupperna var vi även indelade i allmänna grupper, där killar och tjejer var blandade. I dessa grupper lagade vi sedan vår curry med ris. Vår grupp gjorde en köttfri variant med tonfisk istället. Det var första gången jag åt sådan curry – men det var riktigt gott! Nudlar blev det också, och te.
Så mycket mer hände inte under kvällen. På området fanns det en stuga med allrum som vi hade till vårt förfogande, och där umgicks vi under kvällen. Men jag gick och la mig ganska tidigt, för vi skulle nämligen upp tidigt morgonen därpå…
Kl 4:30 var vi uppe och förberedde oss inför dagens klättring. Kl 5:20 var vi på väg. Det var fortfarande inte helt ljust ute, och under en stor del av vägen hade vi inte mycket utsikt eftersom det var så tät skog omkring oss medan vi åkte på den slingrande vägen uppför berget. Men vid de tillfällen då vi faktiskt hade utsikt – wow!
Vi klättrade längs Fujinomiya-leden och började på 2 400 meters höjd. När vi började klättra kl 7 hade molnen spruckit upp och solen sken så härligt värmande. För min del var det både positivt och negativt. Det positiva var att jag faktiskt inte behövde oroa mig alls för att frysa. Det negativa var att jag packat med mig helt onödiga varma kläder, eftersom lärarna varnat för att det skulle bli så fruktansvärt kallt uppe på berget… Ja, det blev kallare, speciellt med regnet som mötte oss på knappt 3 000 meters höjd (så regnkläderna var jag väldigt glad över). Men kallt? Jag frös inte en enda gång under hela klättringen, trots att jag blev blöt. Jag behövde inte ens ta på mig några extrakläder. Jag klättrade i t-shirt, skjorta och regnrock. Det räckte gott och väl. Medan de omkring mig frös, vissa så pass att de skakade. Ja, det roade mig litegrann…
Tyvärr klättrade vi inte ända upp till toppen. Det regnade helt enkelt för mycket. Egentligen hade jag kunnat ta mig ända upp. Ja, det var en väldigt tuff klättring och ja, jag fick tvinga upp ena foten framför den andra, ett steg i taget, vissa delar av vägen. Men med min envishet hade jag klarat det. Fast vi hade helt enkelt tagit för lång tid på oss och hade inte tillräckligt med tid på oss innan vi var tvungna att vara tillbaks nere vid bussen. Så vi vände. Med en halv kilometer kvar till toppen… Lite småfrustrerande. Klättringen utför var sedan fruktansvärd! Mycket värre än klättringen uppför. Uppför är det ”bara” att kravla sig upp vid de värsta ställena. Utför så är det… utför! Det är grus, småsten, halt på grund av regnet. På vissa ställen gjorde detta att det var nästan omöjligt att inte halka eller glida nerför, halvt okontrollerat. På andra ställen var det så mycket klippor att vandringsleden inte existerade, och de klipporna var av olika storlek och olika svårighet att klättra nerför… Men jag tog mig ner, i ett oskadat stycke! Bara det var en bedrift…
När vi kom tillbaks till campingen väntade det bästa med hela campingvistelsen! Vi hade fått uppleva det kvällen innan också när vi kom fram dit, men efter klättringen var det ännu härligare. Ett varmt bad. Riktigt varmt bad. I duschrummet började man med att duscha av sig ordentligt. Längs väggarna fanns en mängd duschar – i sitthöjd. Vid varje plats fanns en spegel och så gick en liten hylla längs hela väggen, där man kunde ställa sin tvål och schampo, tandborste, och vad man nu hade med sig in i duschrummet (som för övrigt var stort!). Man kunde sedan hämta en pall att sitta på och en balja att spola upp fotbad i. Sedan satt man där och duschade/tvättade av sig. Därefter kunde man om man ville kliva ner i en av de två badbassängerna mitt på golvet. Tänk varm källa, men en inomhusvariant i ett duschrum. Det var underbart! Efter klättringen var det himmelskt!
På kvällen umgicks vi sedan igen i stugans allrum. Och här kommer det roliga. Medan vi satt där och hade lite fest med snacks och dricka i olika former för att fira utflykten, så skulle vi gå laget runt och berätta vad vi tyckt om dagen. På japanska. Här var alltså jag och E, som gått i skolan tre veckor innan vi fått sommarlov. Vi förstod nästan inte ett ord japanska, och det vi lärt oss under våra tre skolveckor var ungefär att presentera oss och säga simpla meningar i nutidsform… Men vi fick ur oss några ord i alla fall.
Nästa dag blev det utflykt till Fuji Q Highland. Det var en strålande vacker dag = massor med besökare = fruktansvärda köer till attraktionerna. Första åket blev Fujiyama. Det var helt enkelt ett måste. 1997 kom denna berg-och-dal-bana med i Guinness rekordbok för sin storlek. Och den var stor! Omkring tre timmar tog det för oss att köa till den, men jag måste nog säga att det var värt det. Det var första gången jag åkte berg-och-dal-bana, och när jag spänt fast mig undrade jag vad jag egentligen höll på med. Den tanken stannade sedan kvar under de kommande minuterna, i en lite mer skräckslagen form! Första sträckan gick uppåt. Uppåt, uppåt, i lagom långsam takt. Sedan stupade det rätt ner… Resten av åkturen gick i hisnande fart, åt alla håll utom upp-och-ner (och det var jag glad för!). Jag har aldrig varit med om något som varit så äckligt otäckt samtidigt som det faktiskt var kul! Jag vet inte om jag faktiskt kommer att göra om det eller om det var en engångshändelse, jag är dock stolt över att jag trotsade min höjdrädsla och satte mig i en av Japans största och mest kända berg-och-dal-banor…
Vi hann bara med totalt tre åk under dagen eftersom vårt schema sa att vi skulle komma hem till Tokyo ganska tidigt under kvällen. Men det gjorde inte mig något. Nöjesparker är kul, helt klart, men den här dagen var helt enkelt för varm för att jag skulle kunna njuta helt och hållet av det.
Trots att klättringen inte blev helt lyckad den här gången, så har jag ändå fina minnen från den här utflykten. Den innehöll verkligen så gott som allt jag egentligen inte tycker om eller som jag är rädd för (campa, insekter, kliva upp galet tidigt, höjder, bergsklättring, friluftsliv överhuvudtaget…). Jag är stolt över att jag trotsade allt det, och faktiskt tyckte att större delen av resan var rolig! Dessutom var utsikten från Fuji-san fantastiskt vacker, under den delen av klättringen då det inte regnade. De gröna dalarna och nedre delen av berget. De klippiga delarna längre upp, snön som låg kvar trots regnet. På ett sätt skulle jag vilja ge Fuji-san en ny chans, och hoppas på en klättringsdag med fint väder då jag kan ta mig ända upp. Jag har bara inte bestämt mig än för om själva klättringen (och speciellt klättringen nerför) är värt chansen att få stå längst upp på Fuji-san. Men jag har ju tid på mig att fundera.
Här kommer en del av mina bilder från den här utflykten!
